Du och jag mot världen.
HEJ.
jag vet att det va längesen vi snackades vid du å jag bloggen.
men jag skriver inte här för att få miljontals läsare.
jag skriver för att dela med mig av mig, mitt liv och mina känslor till nära å kära.
just nu sitter jag på superspeed från hirtshals (eller hur det stavas) å tillbaks till sandefjord.
det känns sådär.
eller nej det är skitsegt. ni vet när man är sådär kär så man vill skrika ut till hela världen hur kär man är! så ska man åka ifrån det där? för att jobba? å va i en annan stad å i ett annat land? fuck asså.
men jag vet att jag ska ner igen om 17 dagar, men 17 dagar e inte bara 17 dagar ska jag lova. det är 16 nätter med, 16 ensamma nätter i en uppblåsbar säng i ett kalt rum i sandefjord.
inte så kul när man har en säng (på 4 ben), ett duntäcke som är megagott, en ny lägenhet i en grym stad och det bästa; en käresta som är helt jävla underbar, som får mig å vilja leva livet långsamt så att man har så mycket tid tillsammans som möjligt, men som dagarna bara rinner iväg med eftersom man har det så fantastsikt.
jag hoppas dessa dagar utan dig gå lika snabbt som dem med dig. för jag vill vara hos dig NU. å det har bara gått ca 2,5 timme sedan du kysste mig farväl.
så kära vänner å alla ni andra, en liten update, mer för å skriva av allt jag känner när jag sitter här ensam på färjan tillbaks dit jag egentligen är så färdig med att vara.
men men, jag tjänar bra pengar i sommar iaf. å dem ska jag spendera i min nya stad i augusti.
en stor puss till bästa syster som jag har haft det så mysigt med i veckan (snart kan vi hänga oftare å då ska jag bjuda tillbaks på middag i min nya lya).
puss till min familj (jag saknar er å jens å pappa å farmor som jag itne sett på ett tag, jag kommer hem nångång med snart saknar er).
å en stor mysig (koselig) KYSS till världens mest underbara bästa Kasper. Det är du å jag mot hela världen, (men vi startar med Danmark, Norge är redan avklarat...)
jag vet att det va längesen vi snackades vid du å jag bloggen.
men jag skriver inte här för att få miljontals läsare.
jag skriver för att dela med mig av mig, mitt liv och mina känslor till nära å kära.
just nu sitter jag på superspeed från hirtshals (eller hur det stavas) å tillbaks till sandefjord.
det känns sådär.
eller nej det är skitsegt. ni vet när man är sådär kär så man vill skrika ut till hela världen hur kär man är! så ska man åka ifrån det där? för att jobba? å va i en annan stad å i ett annat land? fuck asså.
men jag vet att jag ska ner igen om 17 dagar, men 17 dagar e inte bara 17 dagar ska jag lova. det är 16 nätter med, 16 ensamma nätter i en uppblåsbar säng i ett kalt rum i sandefjord.
inte så kul när man har en säng (på 4 ben), ett duntäcke som är megagott, en ny lägenhet i en grym stad och det bästa; en käresta som är helt jävla underbar, som får mig å vilja leva livet långsamt så att man har så mycket tid tillsammans som möjligt, men som dagarna bara rinner iväg med eftersom man har det så fantastsikt.
jag hoppas dessa dagar utan dig gå lika snabbt som dem med dig. för jag vill vara hos dig NU. å det har bara gått ca 2,5 timme sedan du kysste mig farväl.
så kära vänner å alla ni andra, en liten update, mer för å skriva av allt jag känner när jag sitter här ensam på färjan tillbaks dit jag egentligen är så färdig med att vara.
men men, jag tjänar bra pengar i sommar iaf. å dem ska jag spendera i min nya stad i augusti.
en stor puss till bästa syster som jag har haft det så mysigt med i veckan (snart kan vi hänga oftare å då ska jag bjuda tillbaks på middag i min nya lya).
puss till min familj (jag saknar er å jens å pappa å farmor som jag itne sett på ett tag, jag kommer hem nångång med snart saknar er).
å en stor mysig (koselig) KYSS till världens mest underbara bästa Kasper. Det är du å jag mot hela världen, (men vi startar med Danmark, Norge är redan avklarat...)
Kommentarer
Trackback
